en liten resa

Nu kommer jag att hålla inne med mina bilder ett par dagar då livet tar mig på en liten resa söderut. Ska bli mysigt att komma hemmifrån ett par dagar och bara vara. Köpenhamn och Tomelilla med omnejd... Önskar även dig ett par bra dagar / Charlotte

nostalgi...

Håller mig kvar i 70 talet. Här var jag iväg med mamma och Roy på en resa till den spanska solkusten. kommer inte ihåg exakt var men det var ju dit man reste vid denna tidpunken. Varför har jag valt denna bild? Tycker att den är rolig för det ser ut som om det är jag som har konsumerat det mesta som verkar slut i glasen. Den är en kärleksfull bild av ett par som var mitt allt. Det var min första resa utomlands och jag känner att så här i höstrusket så kan det vara härligt att tänka på lite sol, värme och kärlek. Roy som kom in i vårt liv när jag var sju, var en underbar människa som fick mig att skratta och le. Kan ångra att jag inte berättade för honom lite oftare hur mycket han betydde för mig. Nu var Roy inte typen som ville att man skulle grotta ner sig i saker och ting så jag väljer att säga, du finns i mitt hjärta Roy.

Måste lägga upp en bild till från samma tillfälle bara för att visa att jag aldrig har varit någon teaterapa. Har alltid haft svårt för att vara med på bild och se naturlig ut, eller vad tycker ni?

Detta får vara allt för nu denna blåsiga, regniga augustinatt. Härligt att minnas och att se tillbaka på det som har varit. Livet är väl ändå ganska så finurligt. Glädje och sorg, kärlek, lycka och en himla massa hårt jobb för att hålla ihop allting... Håll i hatten där ute / Charlotte

ibland så får man tänka om

Det här är min mamma någon gång i början på 70-talet. Jag har som enda barn genom åren haft många konflikter med min mamma. Jag är inte ensam om detta heller kan jag tänka mig. Men hur lätt är det att vara förälder egentligen? Vi vill väl bara våra barns bästa. Vi jobbar och står i bara för att det ska kunna få allt det där vi inte fick, eller hur är det? Eller vad är det vi håller på med? Jag kan säga att genom åren så har jag gjort det mesta för att inte vara som min mamma, men ju äldre jag blir ju mer lik henne blir jag i alla fall. Är det så att vi inte kan styra över det här? Äpplet faller inte så långt från trädet brukar det heta i folkmun.
Jag kan idag säga att jag har lagt alla hangups bakom mig och jag är idag stolt över att vara min mammas dotter. Hon gjorde så gott hon kunde utefter hennes förutsättningar och det har jag oxå gjort. Nu får framtiden utvisa om det räckte när det gäller mina barn.

en bild blev två...

För att detta inte ska bli en historia om mitt liv från början till slut så väljer jag i min nästa bild att hoppa framåt i tiden och delar med av en bild från skoltiden, då jag hade kommit in på restaurangskolan och jag tyckte att livet hade fått en ny mening. Tror inte att jag är ensam av att ha upplevt känslan av att helt plötsligt befinna mig på rätt ställe. Skoltiden fram till gymnasiet är inget att skriva om, men här så hamnade jag med nya människor som alla på ett eller annat sätt ville samma sak. Vi var all olika och det var många turer innan vi hade lärt känna varandra men trots det så skulle jag vilja beskriva gymnasietiden som en ljus, givande och rolig tid i mitt liv. Jag undrar givetvis vad ni alla gör nu? Vissa har jag viss kontakt med genom facebook men majoriteten har jag tappat bort på vägen.
 

Känner väl att när man tittar på denna bild att jag kanske hade vissa identitetsproblem, var det inte ett kök jag jobbade i? Nagellack och scarf? En härlig tid var det i alla fall och jag har många bra minnesluckor från denna tiden oxå. Fortsätter nu mitt letande bland min bilder för att åter dela med mig av mitt liv under morgondagen. Ha en bra dag. Charlotte