Håller mig kvar i 70 talet. Här var jag iväg med mamma och Roy på en resa till den spanska solkusten. kommer inte ihåg exakt var men det var ju dit man reste vid denna tidpunken. Varför har jag valt denna bild? Tycker att den är rolig för det ser ut som om det är jag som har konsumerat det mesta som verkar slut i glasen. Den är en kärleksfull bild av ett par som var mitt allt. Det var min första resa utomlands och jag känner att så här i höstrusket så kan det vara härligt att tänka på lite sol, värme och kärlek. Roy som kom in i vårt liv när jag var sju, var en underbar människa som fick mig att skratta och le. Kan ångra att jag inte berättade för honom lite oftare hur mycket han betydde för mig. Nu var Roy inte typen som ville att man skulle grotta ner sig i saker och ting så jag väljer att säga, du finns i mitt hjärta Roy.
Måste lägga upp en bild till från samma tillfälle bara för att visa att jag aldrig har varit någon teaterapa. Har alltid haft svårt för att vara med på bild och se naturlig ut, eller vad tycker ni?
Detta får vara allt för nu denna blåsiga, regniga augustinatt. Härligt att minnas och att se tillbaka på det som har varit. Livet är väl ändå ganska så finurligt. Glädje och sorg, kärlek, lycka och en himla massa hårt jobb för att hålla ihop allting... Håll i hatten där ute / Charlotte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar